Ravinen

Häromdagen när det var riktigt varmt så tog jag och hundarna en promenad i ravinen, eftersom det rinner en å längst ner så är det perfekt för hundarna. Förra gången vi var där var det mer brunt än grönt bland växtligheterna men den här gången var det mer eller mindre en explosion av grönt, ormbunkarna var nästan lika höga som mig dessutom. Jag gillar att ta promenader där, det är väldigt fint.

Hundarna får rätt bra gympaträning, utan att jag behöver anstränga mig så mycket

Det är rätt kul att gå i ravinen eftersom det ligger en hel del nedfallna träd över ån, så man kan växla sida rätt mycket. Antingen kan man gå på stigsidan om man vill ta det lite lugnare, eller så kan man byta till sidan där det inte finns någon stig alls. Och så kan man ju förstås gå upp på varenda stock bara för att det är roligt

Grönt!

Stigen är på vissa ställen inte helt lätt att gå på, speciellt inte om man ha två större hundar som gillar att springa fram och tillbaka förbi en. Två större hundar som dessutom inte tycker det gör något om de råkar dunsa in i matte bakifrån så matte tappar balansen

Mide ser verkligen pytteliten ut bredvid Fala, men det skiljer bara ca 6 kg mellan dem. Tjockis-Mide…

Vackert, men inte helt lätt att ta sig fram i, om man inte är en hund förstås då. Den som har det lättast av hundarna är Mide, vilket är föga förvånande, galning som hon är. Fala kan tycka det är lite läskigt med höga, branta höjder och sånt ibland.

Gotland

Etiketter

Blå lagunen, fossil, fossiler, gotland, Hall-Hangvar, Ihreviken, Irevik, Kallgatburg, kattskalle, Sigsarvestrand, stromatoporoidéer, Vallevik

Vardagen har börjat rulla på som vanligt igen här och jag har äntligen börjat komma ifatt allt som jag har missat, FB är himla bra till en del grejer, men ibland är det lite jobbigt eftersom allt händer där. Så missar man en vecka har man en hel del att ta igen. Har gått igenom bilderna från Gotland också, och jag längtar verkligen tillbaka, det var verkligen helt fantastiskt där!

Till och med Mide kunde tänka sig att vila, fast bara ibland, och i korta stunder…

På vägen till Ihreviken promenerade vi i väldigt fin och annorlunda miljö.

Vid Ihreviken såg vi en väldigt stor kattskalle (Stromatoporodiéer), i vanliga fall brukar man hitta kattskallar i storlek med en hand.

I en bok om vandringar på Gotland beskrevs rundan vid Hall-Hangvars naturreservat som något svår i början, så vi (läs: jag) tyckte det var helt logiskt att gå längs med klipporna. Vid lite närmare granskning av instruktionerna visade det sig att det faktiskt fanns en stig att gå på. Men om det finns en stig, vad är det svåra då?

Finaste bergshunden!

Snygghunden poserar!

Sigsarvestrand, Mide hittar alltid upphöjda stenar att stå på

Att gå off-road på Gotland är inte lika krävande som att gå off-road här hemma…

Om man ska till ett icke-turistigt ställe på Gotland är det bra att ha med sig en väl detaljerad karta, det var inte bara en gång jag blev lite förvirrad över att små enfiliga grusvägar betecknades som deras näst största vägar.

Nedlagda kalkbrottet vid Vallevik, lite knepigt att hitta men fossilerna där är väldigt fina och lite annorlunda mot de som finns på de ”vanliga” lokalerna. Tyvärr blåste det rätt mycket när vi var där så vi stannade inte så länge.

Jag fann min plats väldigt fort Mide tyckte det var ett väldigt roligt ställe hon med, rätt var det var flög det en svart klump över huvudet på mig, när jag vänder mig om är hela Mide blöt, från topp till tå. Och då hade hon precis varit i och badat, normala vägen. Galna hund som skrämmer slag på sin matte, det var ett under att hon inte hamnade på en sten i vattnet när hon hoppade!

Eftersom vi bodde nära Blå lagunen så åkte vi dit och kollade hur det såg ut. Det var väldigt fint men tyvärr väldigt tillrättalagt för turister, onaturliga kanter och sånt. Lite synd. Blå lagunen är precis som Vallevik, ett gammalt nedlagt kalkbrott som har blivit vattenfyllt, men trots det är fossilutbudet vid Blå lagunen nästintill obefintligt (såvida man inte har redskap förstås), så pass tillrättalagt är det…

Mide tyckte det var helt okej att bada vid Blå lagunen också. Trots att hon badade väldigt mycket under hela resan så fick hon inte ett enda fukteksem till!

Finaste, vackraste, allra underbaraste galning!

Naturreservatet Kallgatburg. Av en lokalbo fick vi veta att maj hade varit en bra månad eftersom det hade regnat så mycket, april hade varit riktigt torr tydligen. Så vi valde att åka till Kallgatburg eftersom det, enligt kartan, skulle finnas en hel del vatten där, bra för hundarna alltså. När vi väl kom dit såg vi knappt en droppe vatten, vilket vi inte hade gjort på övriga ställen heller direkt, snustorrt överallt! På kartan är det här ett blött träsk…

I Kallgatburg gick vi en bit längs med en naturstig som hade olika stopp vid särskilda sevärdheter. Ett stopp läste vi i guiden var en vattensamling som var vattenfylld året runt, superbra tänkte vi, då skulle hundarna kunna svalka sig och simma och plaska lite. Vattensamlingen var såhär stor…

Lite plötsligt kom vi in i en tätare del, tydligen finns det en källa som på våren smälter och forsar fram här, övriga tiden på året är det helt torrlagt. Roligt att se lite annan natur!

Sista dagen spenderades vid Ihreviken och medan vi tvåbenta letade fossiler letade Mide istället efter ätbara saker Med tanke på hur mycket skräp hon fick i sig under dagarna på Gotland är jag väldigt imponerad över hennes mage, hon bajsade löst en gång sedan var hon helt bra i magen.

Fina fossiler vid Ihreviken!

Mide hittade sin plats snabbt!

Vilket jag förstås, även här, gjorde. Av någon anledning så trivs jag väldigt bra med bergshundar

<3

Hemma

Sent i söndags kom vi hem efter en underbar vecka på Gotland! Tyvärr gick dagarna alldeles för fort, mycket hann vi göra och se men ändå hann vi inte med allt. Vi har bland annat varit i naturreservatet Kallgateburg, i naturreservatet Hall-Hangvar, vi har promenerat vid Sigsarvestand, vi har varit vid det nedlagda kalkbrottet vid Vallevik, vi har varit vid Blå Lagunen (Vallevik alla dagar!), vi har gått fram och tillbaka till Ireviken, vi har nästan kört på förvirrade rabbis, vi har nästan kört på förvirrade fasaner, vi har vaknat upp av ljud som vi trodde var råttor men som visade sig vara en fågel som dog, vi har plockat mängder med fossiler (yay!) och så har vi förstås sovit, ätit, läst och bara haft det bra. Mide har njutit och sprungit upp och ner för klipporna, i sann bergshundsanda kamikazehoppade hon från en kalkbrottsavsats 3 meter upp rakt ner i vattnet.

Bilder kommer, håller fortfarande på att återhämta mig och vänja mig vid att ha människor och inte fossiler som grannar

Min första (och förhoppningsvis inte sista) trilobit (förmodligen en Encrinurus eller Calymene)!

agilityträning

Efter helgens tävling så har jag blivit väldigt pepp på Mides agilityträning, dessutom verkar hennes huvud ha kommit tillbaka lite. Så idag tog vi ett pass med slalom där jag körde ihop kanalen helt, några bågar i mitten tog jag bort också. De senaste gångerna när vi har kört har hon mest bara varit fladdrig och frustrationsskällt, inte så roliga träningspass alltså… Men idag tog hon med sig huvudet också och tog slalomet superbra! Det var inga problem alls med helt hopkörd kanal, hon körde enbens-tekniken då med! Nu har vi rätt mycket träning kvar innan det sitter helt dock, måste jobba lite mer med olika ingångar med stängd kanal, lägga på lite störningar, och att jag springer runt och viftar och kastar grejer, och så måste vi förstås ta bort alla bågar

Nu är det egentligen bara kontaktfälten till balansen vi skulle behöva börja med, men det tar vi senare… Kanske kan satsa på något sånt här så länge?

Gungan började vi banga för ett bra tag sedan och den tycker hon är superrolig. Men det känns som att vi har kommit en bit på vägen med agilityn nu De resterande hindrena är ju inte svåra och tar ju inte lång tid att lära in. Det vi måste träna på dock är den där jäkla mätningen… En av tävlingarna som Mide är anmäld till är nämligen officiell, det går rätt bra om det är jag som mäter henne och vi är här hemma, men det är ju inte jag som kommer mäta henne.

Häromdagen såg jag att Åtvidaberg ska ha sin cup ändå, problemet är bara datumen, de är 24/5, 31/5 och 7/6. Mide blir 18 månader den 3/6 Sista tillfället kan vi vara med på, med de andra två går inte, jag ska nog mejla och fråga om vi inte kan få vara med den 31:e ändå. Det är fyra dagar innan hon blir 18. Dessutom är det en officiell i Vadstena den 2/6, den missar vi också. Efter den är det Kanonsabotören. Skulle vara så grymt bra att kunna åka på små tävlingar och bara miljöträna, gå in på banan, köra ett par hinder/en raksträcka, belöna och gå ut. Tror det skulle vara väldigt nyttigt för Mide.

Andas

Igår blev en rätt stressig och lång dag. Upp tidigt – åka iväg – fixa tältet och allt – banvandra (07.45!) – äta frukost #2 – värma upp hunden – köra – gå av hunden – försöka äta lite till – prata med människor – miljöträna Lillfjärt – skicka hem hundarna och coachen – funktionära några timmar – äta lunch – banvandra – värma upp hunden – köra – gå av hunden – prata med mer människor – bli zombieseg i huvudet – ÄTA! – banvandra – värma upp hunden – köra – gå av hunden – prata med fler människor – försöka visa upp Mide rån sin bästa sida ( ) – packa in allt i bilen – ta ner tältet i spöregn – hem – ta upp allt blött – skölja och tvätta allt – hänga upp det ”lilla” superblöta tältet i tvättstugan – ge hundarna mat – däcka i soffan framför Sherlock Holmes och med glass från Hjortkvarn.

Jag tror inte jag satt ner och hämtade andan en enda gång, och då hann jag inte ens hälsa på alla som jag ville hälsa på :/ Himla rolig dag var det dock! Men idag har vi tagit det lugnt. Packat ihop tältet, städat ur hundbilen inför Gotland och jag och finaste hundarna har promenerat i skogen och bara andats lite.

Ekorren Mide!

Vid ett ställe bestämde vi oss för att prova att gå ett nytt håll. Och då träffade vi på mängder av sådana här, fast jag har ingen aning om vad de heter…

Finaste Loke!

Mides pinnar här inne börjar ta slut så idag tyckte hon det var dags att ta hem en ny från skogen, fast jag lyckades övertala henne om att den nog har det bäst ute…

Agilitytävling

Igår var det tävling och som tur var, så var det på hemmaplan! Fala fick köra ett agilitylopp och två hopplopp, vi har ju inte tränat in några kontaktfält så det kändes lagom med en agility. Faktum är att vi knappt har tränat alls… Senaste gången vi körde en bana/längrekombination var i vintras på tävlingen, sedan dess har det blivit ett par träningar, men inget seriöst direkt.

Första loppet gick jättebra ända till slalomet som var tredje sista hindret, hon tog ingången jättefint men sedan hoppade hon ur i näst sista porten. Men det är inte så konstigt, slalomet har vi knappt tränat alls, dessutom så har Fala lagt på en växel och hon är inte alls van vid att ta det slalomet i den nya farten. Då är det liksom inte konstigt att hon kommer i otakt och hoppar ur.

Andra loppet var jag virrig och lullade mest runt. Jag håller fortfarande på och lära mig hur jag ska köra Fala, jag känner henne inte till 100 % än. Med Loke vet jag precis hur mycket jag kan skicka honom, eller hur mycket hjälp han behöver. Fala var dock jätteduktig!

Tredje loppet såg coachen till att jag ryckte upp mig lite och taggade till mig Man skulle ju kunna tycka att Fala borde vara lite trött efter att ha spenderat en hel dag på en tävlingsplats men hon var riktigt laddad och pepp. Vilket hon visserligen var till alla lopp, men inför det sista loppet började hon skälla på hundarna som sprang på plan… Snälla lugna Fala liksom. Vi fick syn på en kompis med hennes två tervar som också är jättesnälla, men Fala började morra åt dem och blev riktigt arg. Hon tycktes säga ”Min bana! Kom inte nära! JAG ska köra!” Hon var riktigt duktig i sista loppet, men vi fick samma fel som i första loppet, slalomet hoppade hon ur i slutet.

Men jag är så nöjd ändå Det var himla roligt att köra utan massa krav på att vi måste prestera, bara ha roligt. Och Lillfjärt som var med skötte sig så bra, så bra så. Hon var inte ett dugg berörd av någonting, utan hon ville in på banan och köra, hon var superpepp! Svansen var i vädret hela tiden, vilt viftandes, skällde ingenting på andra hundar, eller jo, när hon var tvungen att vara stilla, då var det rätt kul att morrskälla lite, för då fick man uppmärksamhet och godis av matte Idag har jag faktiskt anmält henne till två tävlingar, fast bara på låtsas-riktigt, inte riktigt-riktigt

Träning

Den senaste tiden har ju Mide varit allmänt disträ och inte alls känts mottaglig för nya saker, så det har varit rätt motigt. Vi har kört några agilitypass tidigare i veckan, men hon har antingen varit fladdrig eller så har hon varit superladdad och mest bara skällt och hoppat på mig. Jag tänker mig att Mide ligger kanske upp till ett halvår ”efter” i utvecklingen/mognaden, så det är väl inte så konstigt egentligen att hon blir lite konstig ibland. Hon är ju inte alls gammal

Eftersom Fala ska tävla på lördag så tänkte jag köra igenom henne lite så idag åkte jag till klubben, tog med Mide också, tänkte att jag iaf kunde se hur hon kändes. Lilleman fick köra först, därefter körde jag Fala och Mide, de fick turas om väldigt mycket. Körde några repetitioner var med hundarna och sedan bytte jag, de fungerade faktiskt väldigt bra för Mide! Hon var lagom taggad, öste på men hjärnan hängde ändå med På unghundsträningarna blir det kanske lite väl intensivt för Mide, iaf nu när hon är lite disträ och inte sig själv riktigt. Körde lite nytt med henne och hon svarade så fint så, testade slalom också, och det tog hon super! Med lite tid så blir det nog asbra det här

Efteråt gick vi en promenad och vi träffade kossorna, det gjorde vi häromdagen också iofs, men då vrålskällde Mide på dem (hjälpte inte direkt heller att Loke stod och buffade på dem). Men idag tog hon det piano och tittade knappt på dem.

Nu ska vi bara ta oss igenom helgen och sedan bär det av mot Gotland, ska bli så underbart skönt! Tänk att bo en kort promenad från Ihreviken, på morgon/kvällspromenaderna kan jag ta leta fossiler på ett av Gotlands bästa fossilställen! Ihreviken har dessutom fått ett mindre massutdöende uppkallat efter sig, nämligen Ireviken event. Forskare över hela världen besöker platsen för att genomföra olika studier, hur coolt är inte det!

Hundnörd

När jag började titta lite på stamtavlor och linjer så blev jag så frustrerad på att det inte finns någon statistik samlad någonstans. Det på Hunddata är rätt värdelöst, bra för att kolla upp svenska hundar men till mycket mer än så duger det inte… Dessutom hade jag svårt att komma ihåg vilken hund som var vilken, stamnamnen är verkligen väldigt lika. Det finns ett antal Benji, Reve, petit och för att inte tala om alla bleu-hundar. Så fort hunden är grå-harlekin verkar det som att fransmännen har dille på att sätta in bleu, gärna flera gånger. Dessutom finns det en Ie Le Blues Blue De Loubajac och en Oh Ie Le Blues Blue De Loubajac. Tog ett tag innan jag lärde mig att hålla isär dem två

För att lättare få en överblick över alla hundar och ha all information samlad på ett ställe skapade jag en excel-fil med information om stamnamn, kön, höfter, höjd, färg, hårlängd, född, Test de Comportement, ID, bild och nu har jag även börjat med far och mor. En övrigt-kolumn har jag också, där titlar (recommandé, Elite B), bett, vikt och annat förs in. Nu finns det ju inte allt detta på alla hundar, men nästan alla har jag fått fram HD-status på, och väldigt många har jag bilder av. Vilket är jätteroligt med tanke på att några hundar föddes på 80- talet och tidigt 90-tal.

Jag brukar sitta lite varje kväll och leta upp hundar och nu är jag uppe i ca 150 hundar, och det är bara utländska… Något säger mig att jag gick över gränsen för hundnörd rätt länge sedan

De allra längst ner är inte klara än, de hamnar dessutom i bokstavsordning när de är klara sedan.

 

Väldigt roligt är det dock! Och jag inser varje gång att jag hela tiden återkommer till vissa specifika linjer…

För förklaringar om vad de olika franska titlarna innebär så rekommenderar jag den här länken:
Cotations

Morgongosiga Mide…

De flesta ”normala” hundar brukar ju se stunden då matte/husse vaknar upp på morgonen som en mysig gosstund, men Mide är ju allt annat än normal När Mide ser att jag börjar vakna så blir hon först jätteglad och, om hon inte redan är i sängen, hoppar upp till mig och så börjar hon busa… Hon tycker det är jätteroligt att trycka ner huvudet mot mitt/min ansikte/hals och samtidigt frustar hon och låtsasnafsar på mig, en ansiktstvätt brukar hon få med också. Samtidigt är hennes rumpa rakt upp i vädret och svansen går som en propeller. Det räcker väl med att nämna att jag är allt annat än morgonpigg för att få veta hur mycket jag uppskattar det Ju mer jag vänder bort huvudet desto roligare tycker Mide att det är, såklart. Efter ett tag brukar hon inse att det inte går att få så mycket respons tillbaka så då går hon över till att hämta leksaker, som hon förstås trycker in i ansiktet på mig… Dagens skörd efter morgonen blev det här:

Det här vet jag faktiskt inte vart hon har fått från, antingen har hon plockat med sig det utifrån kvällen innan eller så har katterna varit i någon kruka. Båda förklaringarna känns väldigt rimliga

En pinne som hon har plockat med sig hem…

…en till pinne som hon absolut inte kunde lämna ute.

En boll som hon älskar att plocka upp i sängen för att sedan ”tappa” på golvet, därefter gör hon några ledsna ljud och så får jag plocka upp den. Självklart ”tappar” hon den igen…

Och till sist hittade jag det här också. Tuggbenet släpper hon gärna på mitt ansikte, helst ska det då vara lite halvtuggat och fräscht, som en uppmaning till att jag ska hålla i benet så att hon kan tugga ordentligt. Tuggtrasan trycker hon in i handen på mig och så ska jag hålla emot så hon kan kampa.

Hur golvet ser ut på morgnarna ska jag nog inte ens nämna

Plask i vatten

Igår åkte jag till klubben för att köra igenom Fala lite, hon ska tävla nästa helg så det kan ju vara bra om hon har sett hindrena innan dess iaf Tog med Lilleman och Mide också, men Mide var verkligen inte sig själv. Hon har varit lite off den här veckan, och inte off på sitt vanliga sätt. Hon är liksom disträ och håller sig väldigt mycket till Fala, igår gick hon iväg och nosade när vi tränade. Mide liksom! Men hon är nog i någon fas nu, hon har gjort några framsteg i vardagen så det går det väl tillfälligt bak någon annanstans. Hon försökte sitt bästa iaf och med det är jag nöjd Fala var dock lite vild och slarvade en del, men rolig är hon! Lilleman fick leka med päronet men efter ett tag ställde han sig och skällde på mig så han fick springa lite med, och han var så GLAD! Älskade Loke, vad han är rolig att köra med! Han bara fattar allt direkt!

Efter träningen tänkte jag gå en runda, men precis då började det regna, några bilder blev det iaf. Fast inga med solljus, vilket jag hade tänkt från början. Blev rätt många bilder, de är ju så söta så det är svårt att välja bara några. (Klicka på bilderna så blir de större och bättre!)

Mide och hennes tunga alltså

<3

Kolla Mides tunga, hon slickar på Fala i farten ^^

Snygghunden

Loke ville också vara med och busa, inte riktigt schysst med två mot en dock

Mides tunga ^^

Lite suddig, men hon är så söt med sina gigantiska öron!

Loke vägrar att simma, men att stoppa ner hela huvudet för att hämta en pinne har han inga problem med

Lite jobbig pinne dock…

I skogen hittade vi en jättestor sten som jag tyckte var superbra för hundarna att hoppa upp på, Fala gick runt till baksidan där det var lättare att ta sig upp. Mide däremot hoppade upp där hon är på bilden, då har man starka benmuskler!

Det både jag och Mide missade dock var att en fågel (!) hade byggt bo på sidan av stenen, precis där Mide hoppade upp. Jag såg den inte, och inte Mide heller, iaf inte förrän den vilt flaxandes flög iväg en halvmeter ifrån mig.

Snabbt som tusan tog vi oss därifrån för att inte störa mer. Ibland undrar jag om det är helt omöjligt att bara ha en lugn skön promenad där ingenting händer… För vad är oddsen att en fågel har byggt bo på en sten, precis intill en människostig, jag lyckas välja den stenen av många andra som lämplig hoppa-upp-sten, och att Mide, som snabbt vill komma upp till Fala, hoppar upp precis där fågeln har sitt bo…? (fjädrarna kommer från utanför boet och var lösa, om det är någon som undrar )